Anden och materien

funderingar kring kostnader och religösa traditioner 

Anden - vem betalar?

Som jag ser det hör ande och materia ihop. Det gäller inte ande eller materie. Det gäller både-och.

 Vår buddhistiska lärare berättade, att nunnorna och munkarna lever på frivilligt givna gåvor. De får inte tigga, men de kan ha rätt att begära tre saker: mat, om de är hungriga, medicin, om de de är sjuka, och en mantel, om de saknar en sådan. 

Anden kräver materia, och människan behöver mat, husrum och kläder.

Vem betalar?

I de buddhistiska traditionerna ger lekmännen gåvor till klostren. I vårt land har människor givit sk tionde till den protestanstiska kyrkan. Dvs en tiondel av inkomsten. I katolska länder lever nunnor och munkar i personlig fattigdom, men klostren kan vara rika genom donationer.  

Budhismen, som länge av trosvissa kristna,  ansågs vara en hednareligion, har lyckats vinna en hel del respekt också i västvärlden. Dess olika grenar har allvarliga och engagerade anhängare. Rättvist eller inte? Naivt eller vist?  Utvecklande eller förlamande?

Speciellt stort intresse har den sk. tibetanska buddhismen väckt. Mycket tack vare Hollywood, där några filmer, som ger en positiv bild av det gamla Tibet, producerats. Överallt i västvärlden, såväl i Europa som USA, har tibetanska centra vuxit fram. 

Till Sverige kom denna form av buddhism mot slutet av förra seklet.Karmapa, en av de religiösa ledana, var ute på en världsturné i sällskap med bla en entusiastisk lärjunge, en kvinna fråm Storbrittanien, Freda Bedi. Av Karmapa, som hon betraktade som sin sedan många liv återfödda guru, hade hon fått namnet "Kechog Palmo."

Hon hade levt i Indien större delen av sitt vuxna liv, gift med en välbärgad indisk affärsman. 

Varifrån pengarna hämtats till Karmapas och Kechog Palmos olika resor , projekt och byggande av tempel vet jag inte, men en inte alltför djärv gissning handlar om att hennes man delade med sig av vinster från lyckade affärer. Dels brukar det gå till så i den indiska kulturen, dessutom är det vanligt att äkta makar, sedan barnen vuxit upp, lämnar hushållet för religiösa aktiviteter. Detta anses ge meriter i såväl det här livet som i det nästa.
Dessutom ingår själva tiggeriet som en del av kulturen.
Vid varje anhalt under turnéerna kommer gåvo-bössorna fram. Efter cermonierna  ställer frivilliga funktionärer upp sig med bössor eller kuvert, där publiken uppmanas att stoppa ned pengar.
Ja, anden kräver materia för att existera på jorden. Men var finns anden?
Hos dessa överlastade lamor i deras överlastade tempel? Hos prästerskapet, där de predikar från förgyllda predikstolar? Hos påven, med hans mössa och kräkla? Det går åt materia till att bygga andens tempel.
I de flesta kulturer byggs dessa särskilda rum, dit människor uppmanas att komma för att lyssna till hur de skall tänka, handla och tro. I de flesta kulturer bidrar medborgarna till att dessa rum byggs med hjälp av  pålagda skatter och tvångsarbete.
Anden behöver ett rum, ett hus, en samlingsplats, där människor kan hämta styrka. Skillnaden är hårfin mellan missbruk och sund användning. Den vassa eggen gör sig hela tiden påmind. På ena sidan nödvändighet och utveckling. På andra sidan missbruk, maktfullkomlighet och rädsla.
 

Fjärilskvinnan.

"Du upplever just nu en enorm förvandling som för med sig stor välsignelse."

Buddhas ansikte – ett kvinnoansikte,

 genomandat av ro, genomsyrat av av glädje och medkänsla, av kärlek till världen. Fru Buddha, hon var det som hade  denna djupa fridens styrka i sitt väsen. Hon var den som vandrade i den Heliga Moderns lund och hon var inte ensam. Det fanns aldrig bara en fru Buddha. Det fanns mängder av dessa de kärleksfullt skådande kvinnorna.  Fru Buddha, hon var det, som hade detta rofyllda ansikte, som drömde och sökte drömmen genom meditaion och koncentration så att de kunde  förnya sina krafter och ställa dem  till universums förfogande, liksom universum ställde sina krafter till förfogande för dem. Så lärde de känna varandra, dessa rymdernas tysta vidder och de små små varelser som levde där. De kallade sig alla Fru Buddha . kvinnorna som på detta vis förstod att leva i samklang med universum och varandra. De var som ädla träd och prunkande buskage, Tillsammans utgjorde de den första och djupaste kultur som jorden förnam mot sin yta - de var hennes sanna, första döttrar.
Om dagarna dansade de och sjöng. De hade ett nyckelord, och det var glädje. De hade ett annat nyckelord, och det var harmoni. Skönheten, däremot, upplevde de så starkt, att de inte hade ord för den. De skapade den ur sina händer och de njöt den med sina sinnen. Detta fick dem att skratta mycket.
De levde i Bodh Gaya, som betyder Helig Moders Lund, och varje lund som de besökte blev en sådan lund, därför fann de den överallt.