Tankar

Om traditioners inverkan på våra liv 

Gamla traditioner skadar också jorden. Det handlar inte bara om den moderna tekniken med dess avfall, avgaser, elledningar, kalhyggen och betong. Det handlar till stor del om religiösa (van)föreställningar och de hierarkier som bär upp dem. Den ursprungliga orsaken till jordens obalans finns där. Alltså i vår föreställningsvärld om andligt, gott och ont, etik. I andens namn blir människor vilseledda och manipulerade.
För att kunna utöva helande måste vi också frigöra oss från dessa vanföreställningar. Kanske har vi redan lyckats ganska bra på det individuella planet, vi kan ha genomskådat och vill inte delta. Strukturerna och hierkarkierna finns ändå kvar på det allmänna planet, och utövar sin förödande makt på människors tankeförmåga. Samma sak kan sägas om politiska system. Förhoppningsvis kan vi arbeta så, att dessa hierarkier, kyrkor, trossamfund och samhällsstrukturer faller ihop av sig själva.
Se upp med Dalai Lama! Han är duktig på att manipulera. Övriga tibetanska/buddhistiska traditioner är knappast sämre.
Jag tror inte att vare sig han eller övriga tibetansk-buddhistiska traditioner representerar den andlighet de säger sig representera. Däremot tror jag på själva andligheten. Och jag är övertygad om, att dessa traditioner existerar för att de lyckats stjäla mänsklig energi. De stjäl människors arbete, ekonomi, intellektuellt och känslomässigt engagemang. De arbetar i stor skala i det  sk. Stockholms-syndromets anda, där gisslan i bankvalvet identifierade sig så med förövarna, att de började försvara dem!
Påven, Dalai Lama, protestantiska biskopar och präster, Ayatollorna mfl har tagit andlig gisslan under långa tidsrymder. Det betyder, att människorna själva berövats sin förmåga till insikt och direkt kontakt med de andliga nivåerna. Det betyder också, att vi berövats vår rätt att själva forma vår tillvaro på jorden.

Vi behöver rätten till vårt omdöme, vår iakttagelse, vår eftertanke. Vi behöver rätten att välja dem vi vill vara tillsammans med, leva med, ha barn med. Att välja om vi alls vill ha barn.  Kyrkliga traditioner skapar andliga fängelser över generationer. Alltför många föds till dem och dör i dem.


Jag tror att människan har ett kosmiskt djup. Detta kosmiska djup är vi själva. Det kan aldrig manifesteras i traditioner, riter eller genom utvalda ”mästare.” Detta har heller inte någonting att göra med huruvuda vi manifesterar oss som kvinnor eller män. Uppstår obalans mellan manligt och kvinnligt förlorar vi också vårt kosmiska djup.
Traditionen är en teater, en mask, som i bästa fall kan bära fram det kosmiska djupet. I sämsta fall utnyttja föreställningen om det av utklädda bluffmakare och andliga parasiter.
Vi är människor. Inte marionetter vars trådar dras av någon osynlig övermakt.
Religionerna med sina dogmer och förställningar bygger tak och väggar som hindrar oss att vara i kontakt med tillvaron på alla dess nivåer. I deras namn utdelas privilegier och straff. I deras namn fastställs dygder och synder. I deras namn ritualiseras kontakten med gud, evigheten, faställs förekomsten av änglar eller andra osynliga väsen, goda eller onda.

Om tillståndet i världen.

Kan vi komma vidare utan ett andligt perspektiv? Jag tror inte det. Men vad är ett andligt perspektiv? Religion? Nja. Religionerna tycks mig ofta sakna just andligt perspektiv. 

Annakarin