Meditation, olika aspekter

Meditation är kanske lika gammalt som mänskligheten. Här i västvärlden tappades den bort under några århundraden av religiösa stridigheter, men tycks nu vara på väg tillbaka. Jag tror det bottnar i ett djupt mänkligt behov av att kunna finna och vara sig själv i samklang med annat levande i universum.

kolla tex länken nedan: 

http://www.nymedicin.com/news/2005/06/14/Meditation_och_halsa.html

Jag känner igen den gamla Vipassana-meditationen, som jag lärde mig av en buddhistnunnapå 70-talet. Den har följt mig genom åren, som en ständigt självläkande och tillgägnlig metod. Att den nu börjar användas av västerländska terapeuter som en metod mot bla. stress, säger en del om dess kraft.Den kallas i detta sammanhang "mindfulness", och presenteras ofta som en metod att använda, men helst utan den religösa överbyggnaden. Jag tycker att det är bra att ifrågasätta den buddhistiska dogmen, men jag är tveksam till att "skala av anden" i en vidare bemärkelse. Enligt min erfarenhet av vipassanas olika steg och möjligheter, tycker jag att förnekandet av anden till slut blir detsamma som att förneka människans möjligheter till utveckling. 

Vad är egentligen meditation????

Kanske vissa religösa "gurus" lagt beslag på teknikerna för att förhindra människor att använda dem på sina egna sunda villkor? 

Kan meditation också innebära ett sätt att kontrollera andra männsikors tankevärld? 

Kan meditationen hela oss från sjukdomar och psykisk obalans? 

Kan meditationen hjälpa oss att leva? 

Kan meditationen öppna universums hemligheter?

Har vi större glädje av meditationen om vi släpper religionerna med deras dogmer, påbud och föreställningar? 

I tibetanska och vissa indiska traditioner undervisas i visualisering, mantras och recitation. Mycket kraftfullt! 

I klassisk buddhism undervisas i vipassana, dvs uppmärksamhet på andningen och insikt i "tillvarons natur." Kan ha djupt helande effekt.Vipassana-träningen sker på retreater och under tystnad. Då blir allt som görs - att sitta, gå, stå, laga mat, äta maten etc. tlll objekt för meditationen.För att inte tala om andningen och tanke-processen. Det kan vara mycket jobbigt och krävande. Jag har jämfört det med att gå på lina, och hur enkelt är det? Och om linan dessutom är spänd över en avgrund? Svårt, men det finns de som klarar av det!

Det finns mycket sagt om Vipassana på nätet. Försök tex att hitta PeterBuchars skildring, där han berättar om sina erfarenheter. http://www.qiart.com/10dagaritystnad.htm Tyvärr fungerar inte länken om du klickar, men du kan kopiera den i navigeringsfältet. Eller sök på Google! Jag tyckte om hans beskrivning, annars vet jag inte alls vem han är. 

 

Traditionerna i Asiens olika kulturer har ofta varit mycket stränga, och undervisningen har reglerats av speciella mästare, yogis och gurus. 

 

När jag lärde mig meditera var villkoren strikta, och helst skulle övningarna ske i någon retreat långt borta. Buddhister i den tibetanska traditionen kan gå i retretat under drygt tre år för att fördjupa sina kunskaper. Deras meditationer skiljer sig från Vipassana-träningen genom att vara mycket högljudda! De reciterar mantran, spelar på klockor, cymbaler, trummor och andra instrument så att det blir ett hiskeligt låtande. Eller oljud, tycker många. 

Meditation kan också tränas i det egna vardagsrummet, under promenader i naturen, och till och med på bussen! Jag tycker inte att det skall vara något exklusivt att meditera. Varje människa som kan andas har ju faktiskt tillgång till ett suveränt instrument för meditation! 

En tibetansk nunna,Anila Pema Zangmo, som jag reste med i Himalaya, sa: "Det vackra med meditationen är, att om du har den, behöver du ingenting annat!" Jag minns hur hon satt bredvid mig i bussen när vi reste genom hårnålskurvorna och lät radbandet rinna mellan fingrarna. 

Resan med Anlia Pema Här en länk till min gamla hemsida.