Andlighet och kärlek

recension i Tidningen Kulturen

 

Här är länken till förlagets presentation av min nya bok. Där få du också veta hur du kan köpa den. 

Andlighet och kärlek - ett kunskapsäventyr 

Den har funnits  till försäljning from. 11e augusti 2011.  Den finna också  som e-bok.

Boken fanns också med på Bokmässan i Göteborg 22-25:e september i monter A02:66, vid A-hallens café. Recito Förlag.

 

ur boken: 

Ett möte

Jag har stannat upp i dörren. Det är en dag i maj år 1969. Bakom mig, genom korridorens fönster, skimrar vårens gröna ljus i ett lönnträds nyutslagna krona.

  Klädd i sin orangegula mantel, liksom ett svar på en outtalad fråga, sitter hon på mattan och ordnar några små skrifter till prydliga högar. Hennes huvud är rakat.

Mittemot henne, på gråa, hopfällbara plaststolar eller på kuddar, sitter en liten skara människor som kommit för att lyssna. Som i ett nytänt skimmer står jag där, medan min tanke rör sig kring något som liknar ett mycket gammalt minne: människor klädda så, just som hon, i orangefärgade bomullskläder vandrande på bara fötter över vida, grönbevuxna fält. Liksom hon, har de haft huvudena rakade.

Hennes händer vandrar över de små skrifterna i den mest självklara balans jag någonsin har sett i en människas rörelser. Utan att ha bytt ett enda ord med henne, är jag djupt berörd.

Då höjer hon sin blick och ser på mig. I det ögonblicket händer något som jag just då inte har en aning om. Utan att jag vet om det har hon nämligen väntat mig. Det skall dröja många år innan hon berättar för mig hur och varför.

-Är det här som det pågår buddhistisk undervisning? frågar jag.

-Ja, svarar hon.

-Jag skulle vilja vara med.

-Vet ni något om ämnet – buddhismen? frågar hon.

Visste jag? Där står jag på golvet i Etnografiska muséets tempelrum och betraktar henne, en buddhistnunna, och ser hennes väsen vända sig kring en enda punkt, liksom balanserade hon sig själv på en nålspets. Detta, förstår jag, då jag ser henne i detta allra första ögonblick av vår vänskap, är buddhism. Jag hade länge sökt den, men jag sa det inte.

Till min förvåning har hon tilltalat mig på ren svenska.

-Jag har läst några böcker.

-Jaså. Vilka då?

-Dhammapada. Och Buddha talade och sade.

-Har ni aldrig deltagit i levande buddhistisk undervsining?

-Nej, aldrig. Det är därför jag är här.

-Jaha. Varsågod då!

Hon är som lysande ur tempelrummets dunkel.

 

 Framför en staty av Buddha står ett förgyllt och ornamenterat altarbord, prytt med symboler: evighetsknuten, hjulet, parasollen, vimpeln, fiskarna, konstgjorda lotusblommor och atrappljus i keramikstakar. Hon har tänt rökelse. Vid sidan om altaret står en docka som draperats i munkdräkt och bär ett långt radband.

Denna inredning fördes en gång till Sverige av upptäcktsresanden Sven Hedin, som tyvärr visade sig ha nazistiska sympatier.

På Gärdet utanför muséet vandrar herdarna med kungens får medan människor vallar sina hundar på de öppna fälten.

Hon inledde lektionen med att recitera framför altaret. Sedan följde några tysta minuter, som kunde utnyttjas till meditation.

-Ni vet hur ni skall bära er åt? Ni andas ut och ni anads in!

Så gick det till då jag första gången kom i kontakt med Vipassana, den buddhistiska meditationen. Jag fick vare sig utläggande föklaring eller någon personlig anvisning. Tåget satte igång helt enkelt. Ja, tänkte jag, Vi andas ut och vi andas in. Så är det ju faktiskt.

 

Därefter följde en lektion med samtal om buddisktisk etik och förhållningssätt gentemot andra människor. Någon frågar hur vi skall bemöta någon annans ilska.

-Man konstaterar, säger hon. Man konstaterar att den andra människan är på dåligt humör och bemöter henne vänligt.

-Men om jag blir arg? undrar jag.

-Jag? Säger hon. Jaget finns inte! Men det kan vi tala om nästa gång!

Hon ger oss papper med två texter som hon uppmanar oss att studera. I ena hörnet finns en liten stämpeltext: ”Buddhismens Vänner.”  Det namnet känner jag ju igen.

Den ena texten är en översättning av Metta Sutta (allkärlekens verser)  ur Pali Canon, som är en samling av buddhistiska grundskrifter. Där beskrivs buddhistmunkens hållning gentemot omvärlden: ”Liksom en mor skall han odla en gränslös kärlek till alla levande varlerelser.”

Kärleken, menar texten, skall gå utanför de personliga förväntningarna. Men varför ”som en mor”?

Den andra texten beskriver buddhistiska munkars liv, deras förväntningar och åtaganden. Jag läser båda med stort intresse, inte minst texten om de buddhistiska munkarnas tillvaro.

I västerlandet har buddhistiska munkar ofta beskrivits som lata och självcentrerade. Den filosofiska aspekten går totalt förlorad i ett sådant resonemang. Texten som jag fått med mig från syster Amita poängterar att ”bikkhuns uppgift är att vara just bikkhu.” att med sitt liv visa på och representera ”den åttafaldiga vägen” så som den beskrivits av Gautama, Buddha.

 

En katamaran i Indiska Oceanen. Omslagsbild.

Ett läsaromdöme:

Hejsan Annakarin.

Nu har jag läst färdigt din bok....det är med sorg jag avslutar den för det har känst som vi sitter tillsammans och du berättar för mig om dina upplevelser.

Så lite har jag sugit på karamellen in i det sista.

Som en soffresenär...vad det gäller Indien iaf... tycker jag att boken väl beskriver vedermödorna med att finna vägar i en annan kultur. Problem man ofta stöter på när man skall frottera sig med andra synsätt.....och att man får ta till de smidiga sättet för att inte komma i konfrontation hela tiden....en gåva få förunnat faktiskt...

Det jag gillar är ditt sätt att se objektivt på roller som de olika falangerna har inom samma religion....och att se även det negativa på samma gång som du klart uttrycker att Allt är inte skit!

Man skall inte spola ut bebisen med badvattnet...

Det är lätt att bli välldigt anti när man lämnar ett sammanhang...men det tycker jag att du har lyckats att avhålla dig från, väl.

Det som var bra var bra...och detta är det du upplevde som saker att fundera över....

Nu får boken ligga några veckor så kommer jag att läsa om den...och åter sitta gott lutad i min fotölj och höra dig berätta igen om dina upplevelser....

Skall jag vara kritisk så upprepar du mycket ....men det är ju så man gör när man berättar...därför har jag just den känslan genom boken att du berättar just för mig i denna stund.

Så för mig bidrog det till en intim känsla av det boken ville säga.

Fantastiska upplevelser...med en legend in vävd Indira Ghandi....

Och med nunnan Amita...en läromästare och följeslagare av sällan skådat slag.

Slutet av boken som handlade om den relation som uppstod mellan en aktad guru och hans sekreterare och följeslagare...en relation ute i kulisserna som de flesta aldrig ser.....men ack så vanligt.

Inte ens de religiösa ledarna inom Alla religioner...som sitter på sina pidestaler av perfektion....håller sig förgoda för att leva ett liv i sus och dus...i skymundan....

Och framför allt skall mannen skyddas...från offentlighetens skymf...

undrar hur många kvinnor som gått åt på det altaret?...en fråga man ställer sig i sitt stilla sinne...

Tack  för en underbar berättelse.....en bok som tål att läsas om och fundera över!